Hej Samarkand 030411
Nu är jag i Samarkand I Uzbekistan.
27 Mars. Efter att ha skickat förra mail från Tashkent, gick jag tillbaka till det hotell som skulle hjälpa mig att registrera mig i Uzbekistan, men de ville inte göra det för jag hade redan varit för många dagar i Uzbekistan och jag ville inte stanna på deras hotell. Deras avgift var 60 US$ per natt och det är för mycket tycker jag. Jag fick i alla fall ett dokument av dem där jag skulle fylla i den adress jag bodde på och sedan ta det till polisen för att få en stämpel i mitt pass.
28 Mars. Gick till polisen på morgonen för att få min stämpel och där var fler dokument som skulle stämplas på olika sätter och fyllas i båda av mig och honom jag bodde hos. De klagade på att jag inte hade registrerat mig tidigare och sa att jag skulle få böta för det. Jag frågade hur mycket, men han visste inte. Jag fick även ett nytt dokument som skulle fyllas i av mannen jag bodde hos, så det var bara att lämna polisen och åka ”hem” igen. Fick dokumentet ifyllt och sedan var det bara att åka tillbaka till polisen igen. Lämnade in pass, dokument (totalt 7 olika) och kvitto på att jag har betalat avgiften för att registreras. Fick även reda på att det inte var möjligt att få stämpeln i passet direkt utan jag skulle vara tvungen att vänta till nästa dag. Åkte tillbaka till ”hemmet” igen och väntade.
29 Mars. Åkte tillbaka till polisen igen. Jag var där klockan 9 på morgonen när de öppnade, men fick vänta länge innan jag fick prata med honom som skulle stämpla passet. Väl inne hos honom fick jag reda på att han inte kunde stämpla mitt pass för det hade gått för många dagar sedan jag korsade gränsen till Uzbekistan och att jag var tvungen att böta 10 $ och efter det skulle jag få två stämplar i mitt pass. En som visade att jag hade registrerat mig och en som visade att jag hade varit dum. Han sa att om jag hade den andra stämpeln i passet skulle jag få mycket problem i Uzbekistan och för en muta på 20 $ skulle jag slippa den andra stämpeln. Jag sa att jag inte ville ge honom några pengar och jag kunde betala böterna om det var så. Jag undrade hur den andra stämpeln såg ut och om den var vacker. Jag tror han blev trött på mig och jag fick den första stämpeln i passet utan att betala honom något. Det är bra att spela dum turist ibland... Efter att ha fått tillbaka passet hade klockat blivit 12.30 så jag gick ”hem” igen och packade mig cykel. Lämnade Tashkent vid två-tiden för att cykla söderut mot Samarkand. Cyklade nästan 10 mil innan det blev mörkt och jag blev hembjuden till en familj där jag stannade till nästa dag.
30 Mars. Fortsatte söderut under dagen och vägen var ganska bra. Efter 3 mils cyklande började det blåsa ordentligt och jag fick motvind. Inte så kul! Efter att ha cyklat någon timme till började det även regna. Det var bara att fortsätta till nästa kafé som låg 15 km bort där jag stannade för att slippa regnet. Regnet fortsatte och det blev mörkt så jag följde med kaféägaren hem och stannade där. Senare på kvällen övergick regnet till snö och jag var ganska förvånad för detta var i låglandet mellan bergen.
31 Mars. På morgonen var det bara att åka tillbaka till kaféet och ta min cykel och fortsätta. Vädret var mulet och ganska kallt, troligtvis runt 5 grader och det kändes som om det skulle börja regna vilken minut som helst och det kom några korta skurar under dagen. Cyklade under dagen genom ett ganska platt landskap och på sen eftermiddag började det bli kuperat igen. Efter att ha passerat några backar slog jag upp mitt tält. När tältet var uppslaget började det regna igen. Lite senare övergick det till snöblandat...
1April. Vaknade på morgonen och det var strålade sol och varmt. Kanske 15 plus redan vid tio–tiden och det blev varmare uppåt dagen. Vägen fortsatte genom kuperat landskap med uppförs och nedförs backar som var några km långa. Jag var ganska trött av någon anledning, så jag tog det lugnt och stannade ofta och klättrade runt på klipporna längs vägen. En kul sysselsättning man kan göra när man är trött i benen efter cykling. Cyklade knappt 4 mil under dagen och på kvällen stannade jag på ett kafé.
2 April. Vaknade tidigt på kaféet och cyklade ca 5 km till första passkontrollen. Där blev det flera frågor om var jag kom ifrån, om jag hade några problem, hur mycket pengar jag hade på mig, några dollar osv. Naturligtvis nämnde jag inte hur mycket pengar jag hade, sa bara att det var lite och att jag inte hade några dollar med mig och naturligtvis att jag hade problem. Problemet jag hade var att jag saknade pengar och att jag var tvungen att cykla hela dagen fram till Samarkand för att kunna plocka ut nya pengar på mitt visa-kort. Detta var antagligen inte vad poliserna ville höra men de trodde på det och de gav mig pengar så att jag kunde stanna på vägen för att äta.
Jag cyklade de sista 6 milen in till
Samarkand där jag letade upp en bank för att kunna plocka ut pengar. Efter att
ha letat ett tag fick jag tag på den enda banken i Samarkand som tog visa-kort
men väl inne på banken fick jag reda på att mitt kort inte fungerade. Inte så
kul tyckte jag. Jag fick ut och växla lite dollar på svarta marknaden istället.
Sökte upp ett internet-kafe där jag träffade två studenter, som studerade
främmande språk, så de kunde engelska. En skön känsla att första gången sedan
England träffa några som kunde prata ”normal” engelska. Det tog ett litet tag
och sen var jag hembjuden till en av dem och så var bostads-frågan löst. På
kvällen fick jag en rundvisning i staden.
3-11 April. Under denna tid har jag inte
använt min cykel utan bara lekt normal turist och tittat på de historiska
byggnaderna i Samarkand, besökt universiteten här och pratad med både lärare och
studenter. En sak som är gemensam för alla på universiteten är att de vill lämna
Uzbekistan och åka till väst, Korea eller Japan för att tjäna pengar. Det är
ganska lätt att förstå för lönerna här är för låga och det finns ingen möjlighet
att tjäna tillräckligt med pengar för att täcka kostnaderna för studierna eller
för att skaffa sig ett bra liv. En lärare tjänar ungefär 15 $ på en månad, plus
mutor, för de rika studenter som vill ha bra betyg. Dessa mutor är oftast
betydligt högre än den vanliga lönen.
I Samarkand har jag även besökt alla
ställen där de säljer cyklar och tillbehör men på inget av dessa ställen fanns
något till min cykel. Det jag letade efter var t.ex. nya kugghjul (sand, lera
och is slipar ned det mesta), kedja och nya bromsar. De sista 20 milen jag
cyklade hade jag inte fungerande bromsar utan jag fick tejpa ihop dem så att det
fungerade lite grand. Som sagt hittade jag inget... Jag har även gjort en
bussresa till Tashkent för att få tag i nya pengar och för att köpa reservdelar
i Tashkents enda cykelaffär eller antagligen Uzbekistans enda cykelaffär som
säljer kvalitetsgrejer. Ni som kommer efter har otur för jag köpte det som fanns
i affären... Tyvärr fanns det inga bromsar där, så nu använder jag ryska bromsar
som inte passar så bra, men med hjälp av en kniv och en tång så sitter de fast i
alla fall.
Jag har även besökt bergen på gränsen till Tadjikistan tillsammans med några studenter och lärare. När vi kom dit kom det några killar (10 – 12 år) som ville visa oss runt men vi tackade nej till deras erbjudande. Vi sa var vi ville gå men fick reda på att det inte fanns någon väg dit men det gjorde det ändå så vi fortsatte. Killarna blev nog sura och klättrade upp på några klippor högre upp och började kasta sten efter oss. Ganska läsklig känsla när man går och det kommer stenar från en höjd av 50 m ned bland oss. Som tur blev ingen träffad och en av lärarna blev väldigt sur och kontaktade militären som skulle ta hand om killarna efteråt... Antagligen ingen rolig upplevelse för dem...
Det var allt för denna gång. Imorgon cyklar jag tillbaka till Tashkent och därifrån till Kazakhstan
/Stellan