Hej.                                Almaty 20021022

Jag har tagit mig till Almaty och har varit här några dagar.

Jag stannade i Balkash i nästan en vecka och kollade runt i staden och bråkade lite med poliserna där. Under tiden bodde jag på ett kafé (med väldigt dåligt utbud av mat) eller inne i staden i en lägenhet som ägdes av två som jabbade på kaféet. I början kunde jag inte förstå hur kaféet kunde få sin ekonomi att gå runt på att sälja mat och dryck med tanke på det dåliga utbudet som var där, men efter ett tag gick det upp ett ljus för mig. Det de tjänar pengar på är att kaféet fungerar som ett ställe där folk kan växla pengar svart av någon anledning, ett ställe för svarttaxi, försäljning av skattefri diesel och koppleri.

Under tiden i Balkash kändes det som om jag hade poliser som övervakade mig konstant och de frågade mig flera gånger vad jag gjorde där och när jag skulle åka därifrån. Till exempel var jag på en marknad och handlade lite mat och två timmar senare var det poliser på kaféet och frågade efter mig och undrade vad jag hade gjort på marknaden. Jag var inte på kaféet precis då så de blev väldigt misstänksamma och frågade ut personalen en massa frågor om mig och vad jag hade gjort i Balkash och om jag var en spion från Amerika eller från någon annanstans.

Till slut lämnade jag Balkash och jag gjorde det på morgonen innan det hade ljusnat bara för att slippa bli stoppad av några poliser som garanterat skulle vilja ha mutor eller orsaka en massa problem för mig. Jag cyklade söderut för att ta mig över den sista delen av stäppen innan Almaty, ca 65 mil.

När jag hade kommit ca 3 mil lyckades jag cykla omkull och slå i mitt högra knä väldigt hårt. Det tog ett tag innan den värsta smärtan hade lagt sig och jag kunde fortsätta. Jag hade ingen möjlighet att stanna för det var 12 mil till nästa kafé, som jag ville komma till innan dagen var slut. Som tur var gjorde det mest ont när jag gick och bara lite ont när jag cyklade. 

Vägen var av hyfsat skick de första 5 milen och därefter blev det vägarbete, som vanligt. Efter att ha cyklat många mil vägarbete i Kazakhstan har jag inte lyckats komma på vad som är värst, lös sand som däcken sjunker ner i eller när vägen består av sprängstens kross. När det är stenkross får man punktering väldigt lätt och när det är sand stannar cykeln direkt när man inte trampar. Det var som sagt vägarbete efter 5 mil och då innebär det också att man blir stoppad av arbetarna för att dricka te ungefär var 5:e km. Jag har kommit på att vägarbetare och lastbilschaufförer har två gemensamma samtalsämne och det är sprit och sex. De frågar om jag vill ha en snaps innan jag fortsätter och de informerar mig om vilka ställen längre fram man kan köpa sex på. Under dagen blev jag stoppad två gånger av poliser, som undrade var jag var ifrån och hur långt jag hade tänk cykla innan jag skulle stanna för att sova. Jag sa som det var att jag hade tänkt cykla till nästa stad och stanna där.

Jag kom fram till staden när det började mörkna och stannade på första motellet och jag tror att det inte tog mer än 10 minuter innan de första poliserna var där och frågade efter mig och ville veta om jag hade tänkt stanna där eller fortsätta. Jag sa att jag skulle stanna där och de blev nöjda och lämnade stället.

Nästa dag fortsatte jag över den trädlösa stäppen. Det är inte helt trädlöst. Det finns faktiskt ett träd ca 100 m från vägen på höger sida, 175 km syd om Balkash och ett 20 m från vägen på vänstra sidan, 220 km syd om Balkash. Annars är det helt trädlöst från 45 mil söder om Balkash och till ca 25 mil norr om Balkash, alltså 70 mil. Växtligheten är väldigt låg och man blir förvånad varje gång man ser en växt som räcker en över knäna. Det mesta av växtligheten är under 10 cm hög.

Jag cyklade ca 3 mil innan jag stannade på ett kafé för att äta och det tog inte lång tid innan det stannade några militärer och undrade vad jag gjorde där och var jag var ifrån. Jag fick reda på att jag var på militärt område och jag inte fick fotografera. Det är inte så lätt att veta om man är på militärt område eller ej, för det finns inte utsatt på några kartor och det finns inga skyltar som informera om det. Jag tycker det är ganska knäppt att ha ett militärt område där huvudvägen mellan de två största städerna i Kazakhstan går. Militärerna önskade lycka till och gav mig en massa frukt som de tyckte jag kunde äta längs vägen, "en present från Kazakhstan militär".

 Ungefär två mil längre fram började mitt skadade knä göra väldigt ont och jag fortsatte ca tre mil till innan jag stannade på nästa kafé. Det var ett trevligt ställe och de bjöd mig på all mat och sa att jag kunde stanna där över natten. Naturligtvis kom det poliser dit och ställde de obligatoriska frågorna om pass, visum, om jag ville köpa sex, dricka sprit eller te med dem, var jag var ifrån osv. De var inte intresserade av att se mitt pass eller visum utan de ville se mitt körkort istället och jämföra det med deras egna. 

Nästa dag vaknade jag av att det blåste väldigt mycket och det hördes som den värsta regnskuren utanför. Det var inte regn utan sand och salt. Ägaren till kaféet sa att jag var tvungen att stanna där tills vinden hade lagt sig. När jag åt frukost kom det några poliser dit och sa ungefär  samma sak. Jag satte mig och  väntade på bättre väder. Det var ganska kul att se en storm på stäppen. Man har ungefär sikt på 50 m pga. all sand, damm och salt som flyger omkring. Ungefär en gång i timmen kom det poliser till kaféet och kollade om jag hade det bra och sa jag kunde äta och dricka hur mycket te jag vill på deras räkning. De kom även med frukt som de hade "fått" av lastbilschaufförer de hade stoppat längs vägen. Det är så att om man kör lastbil eller är utlänning blir man stoppad av poliser med jämna avstånd längs vägen  för att bli registrerad och då är det oftast så att poliserna vill ha en gåva eller pengar (normalt 200 tengi =14kr). Det var dessa "gåvor" jag satt och åt när jag väntade. Jag stannade på kaféet hela dagen och sov en natt till där. Det var nog bra för mitt knä att vila lite till.

Nästa dag var det cykling igen och det hade blivit mycket kallare jämfört med dagarna innan. Temperaturen låg på under 10 grader så det var bara att ta på sig mer kläder än tidigare. Jag kom ungefär 4 mil innan jag började få ont i mitt högra knä igen. Cyklade lite till, åt lite smärtstillande tabletter och cyklade de sista milen fram till nästa kafé, totalt 10 mil den dagen. Det var ganska hyfsad väg med lite vägarbete och tedrickande. Vid kaféet, de vanliga frågorna och utfrågandet av poliser vem jag var osv. Stannade på kaféet över natten.

Nästa dag blev det mer trädlös stäpp där växtligheten blev mindre och mindre och även glesare. Jag tror att snitthöjden av växtligheten låg på under 5 cm. Det tog knappt två mil innan mitt knä började göra ont igen så det blev lite mer smärtstillande tabletter. Det hjälpte inte så mycket, men jag kom i alla falla fram till nästa kafé, tre mil längre fram. Åt lite mat där och blev erbjuden lift till Almaty, men tackade nej till det. Jag lindade mitt knä, fick lite nya smärtstillande tabletter av Kazakhstanskt ursprung som skulle vara starkare än de jag hade tidigare. Kollade min karta och tid för att se om jag kunde komma fram till nästa ställe innan det blev mörkt och det fanns en möjlighet tyckte jag, så jag fortsatte. Två km längre bort gjorde mitt knä ont igen och jag cyklade med konstant smärta ca 6 mil till och insåg att jag inte skulle komma fram till kaféet denna dag, så det var bara att slå upp tältet istället. Jag hittade ett övergivet hus som jag tältade i för att slippa den värsta vinden. Det är inte så kul att tälta när det är kallt och man har en sovsäck för +9 grader. Det var bara att ta på sig lite extra kläder och använda resten av kläderna som täcke. Det blev inte så kallt efter allt.

Nästa morgon kom det första problemet och det var att få ut det frusna vattnet ur mina flaskor så jag kunde koka nudlar. Det var inte så svårt att bryta sönder flaskorna, laga frukost och komma iväg. Jag fick ont i knäet innan jag kom tillbaka till huvudvägen som låg 500 m bort. Det blev lite mer smärtstillande tabletter och jag bestämde mig för att cykla de 4 milen till nästa kafé och stanna där för dagen. Cyklade ca 4 km innan jag fick ta min första paus och stannade då längs vägen och kastade snöboll med mig själv, ganska tråkigt nöje. Fortsatte igen och varje gång mitt knä gjorde för ont stannade jag. Cyklade 25 km på 5 timmar och efter det gav jag upp och bestämde mig för att lifta till nästa kafé istället. Fick lift av andra bilen som passerade. Åkte fram till kaféet och där var det svårt att förklara för chauffören varför jag ville stanna där, bara för att sedan cykla vidare med ett värkande knä, till ett ställe som de skulle köra till. Därför liftade jag de sista 15 milen fram till Almaty istället för att cykla. Jag stannade hemma hos familjen till ägaren av bilen  som bodde 4 mil nordost om Almaty.

Nästa dag lämnade jag min cykel hos familjen och tog bussen in till Almaty för att vila upp mig lite. Träffade några killar, som jag har bott hemma hos nu i några dagar, och kollat runt i staden lite. Jag har även varit uppe i bergen för att gå Kazakhstans längsta trappa, ca 800 trappsteg, och  det är precis sånt man ska göra för att vila upp sig. Jag vet inte för tillfället hur många dagar till jag stannar i staden eller om jag bestämmer mig för att vandra lite istället och leta efter snöleopard som ska finnas på högre höjder i bergen. Det finns ett problem och det är att snön ligger ner till 500 m över havet och snöleoparderna bor högre upp. Det har även snöat några gånger nere i Almaty men detta smälter bort ganska snabbt igen.

\Ha det så bra till nästa mail.

/Stellan